Dysfagi
Här kan du läsa mer om ät- och sväljsvårigheter, även kallat dysfagi.
Sväljsvårigheter - Dysfagi
Ät- och sväljsvårigheter (dysfagi) innebär nedsatt förmåga att hantera mat eller dryck på ett säkert sätt när födan passerar från munhålan, genom svalget och matstrupen ner till magsäcken.
Sväljsvårigheter är vanligt så du som är personal inom vård och omsorg behöver både kunna upptäcka och lindra sväljsvårigheter.
Riskfaktorer
Ät- och sväljsvårigheter är inte en sjukdom i sig utan ett symptom och kan finnas vid flera olika tillstånd och sjukdomar. Sväljsvårigheter kan komma plötsligt eller successivt.
Nedsatt motorik
Om musklerna i munhåla eller svalg har nedsatt kraft eller koordinationsförmåga blir det svårt att svälja effektivt och säkert.
Nedsatt känsel
Känseln i munhåla och svalg är avgörande för en säker sväljning. Vid en felsväljning skyddar hostreflexen luftvägarna. Men om personen inte känner att mat eller dryck rinner ner i luftvägarna så uppstår ingen hosta. Detta kallas för tyst aspiration och ökar risken för återkommande lunginflammationer.
Okoordinerad sväljning och andning
En annan riskfaktor är lungsjukdom. Har personen hög andningsfrekvens, till exempel på grund av KOL, så ökar risken för felsväljning. I själva sväljningsögonblicket, då sväljreflexen triggas, håller man andan för att skydda luftvägarna, men om andningen och sväljningen är okoordinerad finns det risk för felsväljning.
Stroke och traumatisk hjärnskada
Vid stroke och traumatisk hjärnskada uppstår sväljsvårigheterna plötsligt, i samband med insjuknandet.
Neurologiska sjukdomar
Vid neurologiska sjukdomar som Parkinsons sjukdom, Multipel skleros (MS) och Amyotrofisk lateralskleros (ALS) kommer sväljsvårigheterna smygande och försämras successivt i och med att sjukdomen framskrider.
Cancerbehandling
Huvud- och halscancer behandlas med operation och/eller strålning. Operationen förändrar anatomin i munhåla och svalg vilket kan göra det svårt att svälja. Strålningen orsakar stelhet i den annars så elastiska vävnaden. Dessutom försämras känseln i munhåla och svalg och salivkörtlarna skadas vilket leder till kronisk och påtaglig muntorrhet.
Demenssjukdom
Personer som utvecklar en demenssjukdom drabbas förr eller senare av ät- och sväljsvårigheter. Dels ökar risken att sätta i halsen och drabbas av lunginflammation, dels ändras ätbeteendet. En del har svårt att ta initiativ till att äta en måltid, eller distraheras och blir sittande utan att röra maten. Demenssjukdom kan också göra ätandet forcerat, vilket ökar risken för felsväljning.
I ett senare skede av sjukdomen kan personen ha svårt att känna igen mat och glömma bort hur man äter. Det kan till exempel bli svårt att föra maten till munnen, och mat som inte känns igen spottas ut. Personen kan fastna i tuggandet och ha svårt att initiera själva sväljningen. När kognitiva förmågor sviktar kan det vara svårt att veta om man har ätit eller ska äta. Aptiten och hungerkänslor förändras och det är vanligt att främst uppskatta söta smaker.
Läs mer om mat och måltider vid demenssjukdom.
Sväljförmågan hos äldre försämras med åren
Kroppen förändras när den åldras och det påverkar ät- och sväljförmågan.
- Upplevelsen av smak och doft försämras och kan orsaka sämre aptit.
- Försämrad tandstatus och ökad muntorrhet gör det svårare att tugga och bearbeta maten i munnen.
- Musklerna i tunga, tuggmuskulatur och svalg blir svagare och stelare.
- Lungkapaciteten minskar och det kan bli svårare att hosta med god kraft om man skulle sätta i halsen.
Dessa naturliga åldersförändringar kan leda till medvetna eller omedvetna anpassningar som att: välja mjukare mat, tugga noggrannare eller äta långsammare.
Hur yttrar sig sväljsvårigheter
Sväljsvårigheter kan förekomma utan att det märks, så kallad tyst aspiration. Men oftast ser man flera allvarliga konsekvenser, både under en måltid och på lägre sikt.
Symtom på sväljsvårigheter under måltiden
- Svårt att tugga eller bearbeta maten i munnen
- Mat samlas och ligger kvar i munnen
- Behov av att svälja flera gånger på varje tugga
- Mat hakar upp sig i svalget
- Hosta
- Rosslig andning
- Ökad slemproduktion
- Viss typ av mat undviks eller spottas ut
- Kvävnings-tillbud
Konsekevenser som sväljsvårigheter kan leda till på sikt
- Viktnedgång
- Undernäring
- För litet intag av vätska och risk för uttorkning
- Socialt utanförskap
- Lunginflammation på grund av felsväljning,
Riskbedömning
ÄT-10
För att upptäcka personer som har sväljsvårigheter finns formuläret ÄT-10 med tio påståenden om ät- och sväljförmåga. Personen graderar sina besvär och svaren visar om sväljsvårigheterna behöver utredas vidare.
SSA-S
Vid misstanke om akut stroke eller TIA gör sjukhuspersonalen en screening för att upptäcka sväljsvårigheter. Patienten sväljer vatten enligt Standardized Swallowing Assessment – Svenska (SSA-S) och vid tecken på sväljsvårigheter kontaktas logoped för sväljbedömning.
Utredning av sväljsvårigheter
Vid misstanke om sväljsvårigheter ska patienten remitteras till utredning.
En öron-näsa-halsläkare utreder sväljsvårigheter i munhåla, svalg eller matstrupe med fokus på anatomi och struktur. En logoped utreder sväljsvårigheter i munhåla och svalg med fokus på funktion.
Vid den logopediska utredningen av sväljsvårigheter får patienten berätta om sin problematik och logopeden inspekterar munhålan och bedömer oralmotoriken. Sedan undersöks sväljförmågan, antingen genom en klinisk bedömning där patienten äter och dricker mindre mängder, eller en måltidsobservation där patienten äter en hel måltid.
Logopeder kan också göra instrumentell sväljbedömning med ett flexibelt endoskop via näshålan, så kallad FUS. Under en FUS kan man se om mat eller dryck ligger kvar i svalget eller hamnar i luftvägarna.
Man kan också använda röntgen för att utreda sväljningsförmågan. FUS och sväljröntgen är de enda sätten att säkert diagnostisera tyst aspiration, det vill säga felsväljning utan hosta.
Efter utredningen ger logopeden rekommendationer, till exempel anpassad konsistens eller andra åtgärder kring ätandet eller måltidssituationen för att uppnå en säkrare sväljning.
Omvårdnadsåtgärder vid sväljsvårigheter
Du som vårdpersonal har en viktig roll i att upptäcka och lindra sväljsvårigheter.
Väg och mät för att minska risken för undernäring
Personer med sväljsvårigheter riskerar att äta och dricka för lite.
- Registrera intag av mat och vätska för att undvika uttorkning
- Registrera vikt för att upptäcka undernäring
- Koppla in dietist vid behov
Ren och fuktad mun innan måltid
En ren, fuktig och välmående mun är viktig för ät- och sväljförmågan. En torr munslemhinna försvårar tuggning och sväljning. Syrgasbehandling ökar risken för torra slemhinnor i svalget.
Bilden visar insidan av ett normalt fuktat och rent svalg. Vi tittar uppifrån näshålan ner mot struphuvudet. Stämbanden i mitten av svalget ser ut som två vita band. I den mörka springan mellan stämbanden skymtar luftröret. Tungans kullriga baksida ses längst ner på bilden.
Bilden visar ett svalg fyllt av torra slemkrustor. Personen har sväljsvårigheter, får syrgas på grimma och har under ett par dagar varken fått äta eller dricka. Regelbunden munvård har inte utförts. Personen upplever obehag vid varje försök att svälja. Bakterier växer i det intorkade sekretet. Risk för aspirationspneumoni och luftvägsstopp.
Vid sväljsvårigheter är det extra viktigt att minska mängden bakterier i munhålan eftersom en felsväljning riskerar att föra ner bakterier till lungorna där de kan orsaka lunginflammation. Stöd därför personen att hålla fast vid goda munvårdsrutiner.
Munvård efter avslutad måltid kan också vara nödvändig. Eventuella matrester som ligger kvar skadar tänderna och kan leda till att personen sätter i halsen till exempel vid liggande vila efter maten.
Munhälsa är en färskvara och kan snabbt försämras. Ta hjälp av tandvårdspersonal vid behov.
Läs mer om Munhälsa
Optimera måltidssituationen
Att äta ska vara trivsamt och ge kroppen energi, men för en person med sväljsvårigheter kan måltiden vara energikrävande. Personen har bättre förutsättningar att få i sig mat och dryck på ett säkert sätt om hen är utvilad inför måltid. Munnen ska vara ren och fuktig och tandproteser ska vara rena och sitta på plats.
Sittställning
Hjälp personen till en upprätt och bekväm sittställning under måltiden. Även huvudet behöver vara i neutralt läge, inte bakåtlutat, för att underlätta sväljningen och minimera risk för felsväljning.
Mata på rätt sätt och med rätt konsistens
Hjälpmedel, som anpassade bestick, kan öka personens självständighet. Men en del personer behöver aktivt måltidsstöd eller matning av omvårdnadspersonal. Att bli matad ökar risken för komplikationer, så det är viktigt att du som matar känner till vilken konsistens som logopeden har rekommenderat så att du kan ge mat och dryck på ett säkert sätt.
- Mata i ett lugnt tempo
- Se till att personen har svalt innan du ger mer
- Läs av personens signaler och kroppsspråk för att notera trötthet eller andfåddhet som kan öka risken för felsväljning
Det finns många bra sätt att ge måltidsstöd och underlätta ätandet.
Anpassad konsistens kan underlätta sväljning
En logoped kan rekommendera mat och dryck med anpassad konsistens för att underlätta sväljning och minska risken för felsväljning. Till exempel kan kall och kolsyrad dryck vara lättare att svälja än rumstempererad dryck utan kolsyra. Drycker som är naturligt trögflytande, till exempel nyponsoppa, kan också vara lättare att svälja.
Näringsdrycker finns i olika konsistenser och kan också ändra konsistens beroende på om de är kylskåpskalla eller rumstempererade.
Slät mat utan klumpar kräver mindre bearbetning i munnen och är lättare att föra bakåt genom svalget. Extra sås gör maten lättare att svälja. Hård, torr och trådig mat kan behöva undvikas och mat i bitar kan behöva anpassas i storlek för att inte riskera kvävningstillbud.
Förtjockningsmedel
En del personer rekommenderas trögflytande dryck. Då behöver tunnflytande drycker som vatten eller mjölk förtjockas med förtjockningsmedel.
- Använd förtjockningsmedel av god kvalitet med neutral smak och blanda inte tjockare än nödvändigt.
Det finns förtjockningsmedel som behåller den förtjockade dryckens konsistens över tid. Andra produkter kan göra att vätskan skiktas om blandningen blir stående eller om lite saliv kommit ner i glaset.
IDDSI, standardiserade benämningar på konsistenser
The International Dysphagia Diet Standardisation Initiative (IDDSI) har enats om en standardiserad terminologi som förenklar kommunikationen om konsistenser mellan vårdgivare. Att använda IDDSIs benämningar för konsistenser ökar patientsäkerheten.
Det kompletta svenska IDDSI-materialet med detaljerade definitioner.
Läkemedel kan vara svåra att svälja
En del tabletter kan krossas eller delas, men inte alla. Stora tabletter eller kapslar kan vara svåra att svälja och då behöver läkare se över medicineringen och välja en annan distributionsform.
Läs mer om läkemedel som man tar genom munnen
Alternativ eller kompletterande nutrition
Sväljsvårigheter kan vara så svåra att personen behöver få vätska, näring och läkemedel på annat sätt än via munnen. Under en kort period kan personen få näringsdropp via blodet. Ett annat alternativ är sondmat via en nasogastrisk sond. En mer långsiktig lösning är en perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG) med direkt ingång till magsäcken.
Även med nasogastrisk sond eller PEG finns risk för lunginflammation eftersom bakterier i saliv fortfarande kan sväljas fel. Därför är det mycket viktigt att ge regelbunden munvård också vid alternativ nutrition.
Att aktivera svaljet är viktigt
Att inte äta eller dricka någonting alls via munnen innebär risker.
En frisk och välmående slemhinna ska alltid vara fuktig. Men om munhålan inte aktiveras minskar mängden saliv, slemhinnan blir torr och det bildas beläggningar och krustor där det samlas stora mängder bakterier. En torr mun leder också till påtaglig törst, skador på tänderna och ökad risk för svamp.
Slemhinnan i svalget rengörs och smörjs bara i samband med sväljning, så en rekommendation att inte ta något alls via munnen, så kallad ”noll per os” bör undvikas. Men det kan vara nödvändigt till exempel efter operationer i halsen eller om patenten inte är vaken och alert.
Bilden visar ett svalg med nasogastrisk sond och ”noll per os” i väntan på logopedbedömning. Slem täcker luftvägen, rösten låter rosslig och gurglig. Bakterietillväxten i slemmet innebär stor risk för aspirationspneumoni.
Bilden visar samma svalg efter att personen fått tre teskedar kallt, kolsyrat vatten. Den kalla drycken har aktiverat sväljningen och slemmet har rensats undan.
Uppföljning
Eftersom sväljförmågan kan förändras över tid behöver anpassningar utvärderas och följas upp. En logoped kan vid behov ändra rekommendationer om anpassad konsistens utifrån ett helhetsperspektiv som tar hänsyn till den aktuella sväljförmågan, grad av sväljsvårigheter, risk för felsväljning, omgivningsfaktorer, patientens egna önskemål samt livskvalitet. Anpassad konsistens eller andra begränsningar av ätandet ska bara ges till de som behöver, så kontakta logoped om du misstänker att en rekommendation behöver ändras.