Vad är undernäring
Undernäring är en näringsrubbning i form av brist på näringsämnen som orsakar sjukdom eller försämring av kroppssammansättning, funktionsförmåga eller sjukdomsförlopp.
Ett gott näringstillstånd är nödvändigt för en god livskvalitet, för att förebygga sjukdom och för att medicinsk behandling ska ha bästa möjliga effekt.
De nordiska näringsrekommendationerna, NNR 2023, är den mest aktuella och heltäckande sammanställningen av forskning om mat och hälsa. I NNR beskrivs matvanor som är bra för hälsan på både kort och lång sikt. I NNR 2023 är hälsan basen, men för första gången tar de även hänsyn till hur det vi äter påverkan miljö och klimat. Det är viktigt att tänka på att gruppen äldre är stor och har olika behov, det är därför viktigt att anpassa maten och måltiderna. Den friska äldre kan i stor utsträckning äta vuxna i övrigt. Dietisternas Riksförbund har tagit fram en bild för att visa på en riktning om hur man ska göra sina matval.
Riskfaktorer
Undernäring som inte upptäcks eller lämnas utan åtgärd kan få allvarliga konsekvenser med ett personligt lidande och en högre vårdtyngd som följd.
- Undernäring kan klassas som vårdskada om vården inte utför passande åtgärder för att upptäcka och behandla tillståndet.
- Vårdskada kan också uppstå som en konsekvens av undernäring som ökar risken för fall, trycksår och ohälsa i munnen.
Faktorer som kan leda till undernäring
- Sjukdom
- Illamående
- kräkningar
- Smärta
- Ökad eller förändrad ämnesomsättning i relation till ålder, sjukdom, organdysfunktion, kirurgi eller annan behandling.
- Förvirring, oro
- Svaghet i armar och händer
- Dålig munhygien
- Tugg- och sväljproblem
Riskbedömning
- Riskbedömningen indikerar om en patients näringstillstånd och bakomliggande orsaker behöver utredas vidare och utförs på samtliga patienter av hälso- och sjukvårdspersonal.
- Undernäring är ett allvarligt tillstånd som går att förebygga. Om riskbedömning utförs tidigt och påvisar risk för undernäring kan uppkomsten stoppas.
Ta reda på om personen har:
- Oavsiktlig viktförlust (tecken på negativ energibalans)
- Ätsvårigheter, till exempel aptitlöshet eller tugg-och sväljproblem
- Undervikt, det vill säga body mass index (BMI) är mindre än 20 kg/m2 (för patienter under 70 år) eller BMI är mindre än 22 kg/m2 (för patienter 70 år och äldre).
- Här hittar du riskbedömningsinstrument för undernäring.
Kost
Här kan du läsa mer om hur du kan underlätta näringsupptaget för personen.
Normalkost
- Normalkost är det alternativ som de flesta sjuka ordineras. Det täcker närings- och energibehovet.
- Normalkost kan behöva kombineras med speciellt anpassat livsmedelsval och/eller konsistens eller ersättas med en specialkost.
Specialkost
- Specialkost definieras som mat vid specifika sjukdomstillstånd.
- Glutenfri kost, laktosreducerad kost, proteinreducerad, dialyskost och fettreducerad kost är exempel på specialkost.
- För ordination av specialkost krävs alltid att medicinsk diagnos fastställts som motiverar val av aktuell specialkost.
Individuellt anpassad kost
- Det finns en mängd olika tillstånd och situationer då kosten kan behöva individ anpassas med avseenden på livsmedelsval och/eller konsistens.
- Kultur, religion, medicinering, sjukdomar, sväljningssvårigheter och allergier är exempel på faktorer som påverkar val av mat även för den som är undernärd eller som riskerar att drabbas av undernäring.
- Ur patientsäkerhetssynpunkt är det viktigt att utforma kosten så att den bidrar till symtomlindring, ökat välbefinnande och bidrar till tillfrisknande.
- En förutsättning för optimal individuell anpassning är ett personcentrerat synsätt.
Energi- och proteinberikad kost
- Energi- och proteinberikad kost ordineras på indikationen sviktande aptit.
- Kosten innebär små portioner, cirka 50-75% av en normal portion, med ett högt innehåll av energi och protein.
- Flera mindre mål mellan huvudmåltiderna rekommenderas och att dela upp de lagade måltiderna i en aptitretande förrätt, liten huvudrätt och dessert för att öka aptiten och möjligheten att äta.
- Kosten kan också behöva förstärkas ytterligare med kosttillägg, enteral och/eller parenteral näringstillförsel.
Konsistensanpassad kost
Det är många äldre patienter som har svårt att tugga och svälja. Det kan till exempel bero på sjukdomar som demens, stroke, Parkinson eller nedsatt muskelfunktion. För att hjälpa patienten med en säker sväljning kan maten behöva anpassas så att den blir lättare att tugga, mer sammanhållen så att tuggan (bolus) hålls ihop eller mer trögflytande så att motoriken hinner med sväljningen. Detta kallas för konsistensanpassning. För att veta vilken konsistens som är lämplig för patienten bör en logoped kontaktas. Logopeden utreder patienten för att se vad som fungerar och inte med den mekaniska bearbetningen av maten i munnen och sväljningen. Logopeden använder sig av ett system som kallas IDDSI (The International Dysphagia Diet Standardisation Initiative) för att ge maten och drycken en siffra som är definierad konsistensen. IDDSI består av åtta olika nivåer graderade från 0-8. Varje nivå har en tydlig definition och en beskrivning för hur man testar vilken mat och dryck som motsvarar vilken konsistens. IDDSI-nivå 0-4 är olika konsistenser på dryck vilka benämns tunnflytande, mycket lätt tunnflytande, lätt trögflytande, trögflytande och mycket trögflytande. IDDSI-nivå 3-7 är olika konsistenser på mat som benämns trögflytande, timbal/puré, grovmalen och saftig, mjuk och delad i små bitar, och lättuggad/vanlig konsistens. Mat och dryck möts på IDDSI-nivå 3 och 4. Via IDDSI´s dokument kan ni läsa mer om hur man testar vilken IDDSI-nivå som ett visst livsmedel är.
Tidigare har den så kallade konsistenstrappan används med de olika konsistensstegen
- Hel & delad
- Grov paté
- Timbal
- Gelé
- Flytande
- Tjockflytande
Tänk på att vid munhälsoproblem kan tandläkare och tandhygienist vara behjälpliga. Ta hjälp av ROAG-J för att utreda vad för problem som finns i munnen.
Kosttillägg
- Kosttillägg är ett komplement till näringsintag som innehåller tillsatta mikro- och makro-näringsämnen och ingår som en del i medicinsk nutritionsbehandling.
- Det finns olika former: pulver som löses i vatten, flytande kosttillägg eller i pudding konsistens och olika energimoduler.
- Den vanligaste formen är näringsdrycker, det vill säga flytande kosttillägg som har lite varierande konsistens, tunnflytande eller trögflytande.
- Förutom energi innehåller de även protein, fett och kolhydrater samt vitaminer och mineraler i varierande mängder.
Omvårdnadsåtgärder
Här kan du läsa mer om omvårdnadsåtgärder för att förebygga undernäring
Livsmedelsverket har tagit fram en måltidsmodell som ska verksamheter kan använda för att sätt upp mål och följa måltidernas kvalitet. Modellen består av sex olika områden, som alla är viktiga för att de offentliga måltiderna ska skapa matglädje och bidra till en hållbar utveckling.
- God och Trivsam – Att måltiden upplevs som god och trivsam är viktigt för att maten ska hamna i magen.
- Näringsriktig och Säker – En bra måltid är även näringsriktig och säker att äta.
- Miljösmart – Med miljösmart menar vi måltider som bidrar till en miljömässigt hållbar utveckling och de nationella miljömålen.
- Integrerad – Med integrerad menas att måltiden tas tillvara som en resurs i verksamheten, exempelvis i den pedagogiska verksamheten eller i omvårdnaden.
Matvanor och miljö
- Vår aptit påverkas bland annat av syn- hörsel och och doftintryck men också av miljön och sammanhanget vi äter i.
- Dygnsrytmen och regelbundna måltider är också viktigt för att känna hunger.
- Matvanor är individuellt och djupt rotat. Därför är det viktigt att ta reda på den äldres önskemål och matvanor och forma måltiden utifrån det. Små detaljer kan vara avgörande för aptiten.
Ätstödjande åtgärder
- Det är betydelsefullt att få välja mat, dryck och portionsstorlek.
- Trivsam och trygg miljö utan störande ljud
- Belysning
- Kontraster med färger vid dukning för att se maten bättre
- Sittställning och matbord
- Uppläggning av maten
- Tillbehör till maten, till exempel lingonsylt eller gelé, ättiksgurka
- Ät hjälpmedel
- Stöd vid måltiden
Nutritionsbehandling
Finns det risk för att personen inte får i sig tillräckligt med mat är det viktigt att:
- Måltiderna sprids ut över dygnet, till exempel frukost, lunch och middag och två-tre mellanmål
- Extra mellanmål
- Nattfastan ska vara mindre än 11 timmar. Nattfasta är den tid som går mellan det sista som äts eller dricks på kvällen och det första som äts eller dricks på morgonen nästa dag
- Energirik dryck som mjölk, yoghurt eller välling är exempel på sent kvällsmål eller tidigt morgonmål
- Energi- och proteintät mat
- Dietister är specialister inom nutrition och kan ge värdefull behandling av patienten och handledning för personal.
Exempel på energi- och proteinrika livsmedel är ägg, pålägg, mjölk, kött-och fiskrätter.
En smörgås med till exempel ägg och kaviar kan ge mer protein och energi än två smörgåsar med lite pålägg. Havregrynsgröt kokt på mjölk med en klick margarin blir också mer energi- och proteintät.
Läkemedelsgenomgång
- Många läkemedel kan ge biverkningar som påverkar aptit och hur mycket man äter.
- Det är viktigt att uppmärksamma, reagera och signalera till ansvarig sjuksköterska om man upplever någon förändring hos personen, till exempel illamående, diarré, förstoppning, muntorrhet eller trötthet.
- En strukturerad genomgång ska göras minst en gång per år av de läkemedel som personen är ordinerad eller använder. Detta ska göras av ansvarig läkare tillsammans med sjuksköterska.
Viktkontroll
- Att följa vikten är en enkel och bra metod för att utvärdera effekten av insatta åtgärder. Vägning bör ske regelbundet, helst samma tid, till exempel före frukost.
- För personer med hemtjänst bör vägning erbjudas åtminstone var tredje månad. Inom särskilt boende vägning varje månad och oftare vid behov.
- Viktnedgång på ½ kg om året efter 70 år kan betraktas som normalt. Mer än 1 kg ofrivillig viktminskning under en relativ kort tid 1-3 månader och som inte beror på vätskedrivande medicinering måste ses om ett observandum.
Munvård
En försämrad munhälsa kan göra det svårare att äta. Det kan bero på till exempel muntorrhet, smärta i munnen, svårigheter att tugga.